opalen sopsamlar och håller koll på naturen.

Många av barnen vet om att för att djuren och växtlivet ska må bra, kan vi inte slänga skräp av plast och metall i naturen. Vi pratade lite om riskerna som fanns med att slänga plast i naturen men också lite om vad som händer med organiskt material(mat) som slängs i naturen. Vi relaterade tillbaka till vårt experiment som vi gjorde precis i början av sommaren, när vi grävde ner en metallburk, en plastbit och ett melonskal i jord. Efter fyra veckor tittade vi igen och då hade melonen försvunnit medan plasten och metallen fanns kvar.

Vi gjorde oss redo för utflykt och så gick ut i oxie i jakt efter skräp.

På vägen träffade vi både hundar och katter som barnen blev lite oroliga för. Tänk så skulle de äta plasten! Bäst att vi tar den med oss. 

Efter att vi hade fyllt två fulla påsar och en halv, gick vi och lekte lite på en lekplats. 
När vilan var över, var våra påsar uppackade över en vit duk. Nu var det dags att källsortera. Vi la plast i en påse, metall i en, avfall i en annan. Sedan tittade vi på en film om vad som händer med soporna efter att vi slängt dem i soprummet. 

Barnens tankar: 

Det blir nya plastsaker. Kasta inte. Stackars fåglar. Plast bryts inte ner så snabbt. Det finns inte så många soptunnor ute.